I rörelse

Någon mer än mig som aldrig blir nöjd med sin bloggs utseende? Jag har en ovana att ständigt byta utseende på denna sida och just nu får den som läser exempelvis stå ut med en i princip oläslig sidobakgrund innan jag kommit på att byta färg mot något mer läsvänligt (eller om jag rentav ska byta template helt och hållet eller gå tillbaka till Wordpress!). Folk brukar påpeka att jag byter utseende på bloggen oftare än jag skriver något och ärligt talat är det nog sant.

För länge sedan döpte jag min blogg till Marias Villervalla eftersom jag hade en idé om att en blogg ska avspegla den som skriver den. Och jag är en rätt spretig person. I min villervalla av föräldraskap och småbarnsliv och akademiska funderingar kring högre utbildning, litteraturvetenskap, humaniora och genusperspektiv har bloggen blivit en samlingspunkt där jag kunnat knyta samman alla delar som är jag. Att skriva blogg är för mig att se min egen väg i villervallan, att låta ordet vara i rörelse och leda framåt istället för att låsa det i en fast vald representation. Under åren har villervallan blivit en slags levande organism i sig, en del av mitt brokiga jag som har levt eller gått i idé allt efter vad som skett i mitt liv. Just därför har den heller aldrig funnit någon fast form i det yttre. Den byter skepnad och omskapas på samma sätt som jag själv söker nya vägar. Jag hoppas att den som läser det här står ut med en sida under ständig konstruktion.