Jag har börjat ta tag i saker nu. Sådant som jag skjutit på och inte haft mod till under flera år. Att gå vidare ur en problematisk situation är inget man bara bestämmer sig för. Det är en viljestyrka att klamra sig kvar vid en tuff process av olika hinder som måste forceras. Det är inte bara att bita ihop, rycka upp sig och gå vidare. Det är att modigt fortsätta sträva mot ett mål och på vägen tålmodigt ta itu med vad än som måste fram i ljuset. Även om det gör ont eller om ens stolthet får sig rejäla törnar. En del hinder är yttre omständigheter, en del hinder är ens egna självuppbyggda begränsningar och en del hinder är andra människors ageranden. Att gå vidare och ta sig an saker på ett konstruktivt sätt är att ha modet att erkänna att man inte är en perfekt person som kan fixa allt. I vissa situationer i livet spelar det ingen roll hur driftig, ambitiös, framåt och envis man är. Vissa skeenden i livet är så svåra och smärtfyllda att det behövs nya ögon och objektiva perspektiv innan man kan gå vidare. Just nu försöker jag erkänna att jag faktiskt inte förmår att fixa det här själv. Inte för min egen skull, utan för en annan människas skull måste jag reda ut det här tillsammans med andra.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar